Historia


I februari 1923 togs initiativet till en kommitté som kallade till sammanträde i juni, där Bostadsföreningen Ymer u.p.a., 
grundades. 
Efter en lång skriftväxling med Kunglig Majestäts befallningshavare (Länsstyrelsen), inregistrerades föreningen den 14 september 1923. En dryg månad senare tilldelades föreningen tomt nummer 2 i kvarteret Ymer (Fålhagen 34:2 sedan 1971). 

Byggnadsarbetet påbörjades genast, under ledning av byggnadsingenjör Simon Lindsjö (1886-1952). Han hade också ritat husen. Hösten 1924 var det färdigt för inflyttning i moderna lägenheter med ved och gasspis med ugn, kakelugnar i rummen samt täljstenskamin och 
torrklosett i hallen (läs Upsala Nya Tidnings reportage från 1924-09-16). Ymer var därmed först att bygga föreningshus i Fålhagen, alltså områdets äldsta. I Uppsala är Ymer den tredje äldsta bostads[rätts]förening.

Bakgrund

Befolkningen i Uppsala ökade under slutet av 1800-talet, främst på grund av sjunkande dödstal och inflyttning. Landsbygden kunde inte försörja befolkningsökningen samtidigt som industrialiseringen upplöst skråväsendet. Den begynnande mekaniseringen av jordbruket krävde dessutom allt mindre arbetskraft. Många flyttade därför till staden, där landsbygdens tidigare bostadsförmåner i storfamiljer nu blivit en handelsvara för var och en. 

Stadsplanen utökades något, men inom denna byggdes mest för rikare. Utanför växte kåkstäder för mindre bemedlade - bland annat Vaksalastaden i Vaksala landskummun - som alternativ till att hyrda uselt inne i staden. Bristen på billiga och bra bostäder rimligt central var alltså stor.

Att bygga föreningshus i Uppsala hade prövats tidigare (Folkvang 1898 och Gundborg 1922), men någon fungerande marknad fanns inte. Bostadsrätten utgjorde ingen säkerhet vid kreditgivning - andelen ansågs sakna andrahandsvärde. Att gå med i föreningen förutsatte därför sparkapital. Men, i och med Ymer etablerades en ny era.



En ny tid börjar

Med Ymers bygge började en ny tid och byggandet av föreningshus i Vaksalastaden tog fart. Innan 1923 fanns bara två hyresfastigheter i gammal sluten stil i området (Salagatan 29 och Port Arhur).

Det nya med Ymer var inte bara att "vanligt folk" ägde flerfamiljshus. Ymer innebar också en ny öppen och representativ trädgård - utan skjul och uthus - som var väl synlig från alla läggenheter. Dessutom hade Ymer gemensamma faciliteter som revolutionerade - såsom tvättstuga och torkvind - vilket framför allt underlättade dåtidens kvinnosysslor. Utöver Ymer hade få bostadshus vid denna tid både ved och gasspis med ugn, rinnande vatten, elektricitet (110 volt likström) och torrklosett. I varje lägenhet!

Fram till 1930 tillkom sexton föreningshus och en skola i Vaksalastaden. Under 1930-talet tillkom ytterligare sex föreningshus (inklusive ombildande av Port Arthur). Vid millennieskiftet fanns här tjugofem bostads[rätts]föreningar.


Lär mer

För den som vill veta mer om Uppsalas och Ymers historia rekommenderas Carl Erik Bergold's avhandling "Bostadsbyggande i Uppsala 1900-1950 - en aspekt på folkhemmets framväxt" (Uppsala universitet 1985, ISBN 91-554-1661-6). De flesta andra beskrivningar tycks luta sig mot just denna skrift. Tack, Carl Erik!

Om en avhandling på över fyra hundar sidor känns tung, duger det mycket väl att bläddra i den åttiosju sidor tunna "Stadens ansikte - uppsatser i arkitektur- och bebyggelsehistoria. En studie av Södra Kvarngärdet" (Stadsarkivet Uppsala & Konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala Universitet, 1992, ISBN 91-86902-08-3).

Boken "Uppsalas byggnader - en beskrivning av bebyggelsen i stadskärnan..." (Kulturförvaltningen, Uppsala kommun i samarbete med Upplandsmuseet, Redaktör Kerstin Lundberg, 1992) är också rätt lättläst och innehåller en del bilder.

Uppsala kommun har också samlat en del information på sajten Kulturella spår i Uppsala.

I övrigt försöker vi i successivt digitalisera Ymers pappersakriv. Det vi hitintills åstadkommit hittar Du under Arkiverade dokument. Vi har också samlat en del information om Vaksalastaden.